Vad har jag gjort för ont?!
För några veckor sedan köpte jag ett par jättefina och sköna byxor med vida ben och riktigt hög midja på second hand. Jag har använt dom en enda gång och är redan störtkär. Häromdagen tvättade jag byxorna för första gången och när jag igår kväll satte på mig de nytvättade och nystrukna byxorna upptäckte jag till min förtvivlan att de krympt radikalt på både längd och bredd.
Nu undrar jag vilken av följande jag ska stämma: tvättmaskinstillverkaren för att mina älsklingar krympte trots att jag tvättade dem i 30°C, byxtillverkaren för att det inte fanns någon tvättrådslapp, ödet för att det alltid jävlas med mig eller mig själv för att jag alltid lyckas klanta till det?
Det är tur att jag hann ta en bild på oss tillsammans när det var som bäst.
Här var vi lyckliga tillsammans...
Fan vad arg jag är!!!
Nu undrar jag vilken av följande jag ska stämma: tvättmaskinstillverkaren för att mina älsklingar krympte trots att jag tvättade dem i 30°C, byxtillverkaren för att det inte fanns någon tvättrådslapp, ödet för att det alltid jävlas med mig eller mig själv för att jag alltid lyckas klanta till det?
Det är tur att jag hann ta en bild på oss tillsammans när det var som bäst.
Här var vi lyckliga tillsammans...
Fan vad arg jag är!!!
Back to basics med byteshandel
Jag tänkte spinna vidare på det här med finanskrisen och ta upp en lite trevligare lösning - byteshandel! I ett samtal med Johannes häromdagen tog jag upp det här med byteshandel och fick minst sagt positiv respons.
Tänk dig en värld där största delen av mänskligheten förlorat sina jobb. Man blir tvungen att sälja av allt man äger. Fabriker står ödelagda, människor har inte längre råd att bo kvar i sina hem, vi flyr ut och bor på gatorna. Istället för att gå bärsärkargång, bränna städer och äta på varandra som jag skrev om här börjar vi istället byteshandla med djur. Hur skulle världen se ut då?
Tänk dig att det är den 25:e i den nya världen. Folket ska ha lön för sina arbeten men nu för tiden finns det inte längre elektroniska transaktioner. Istället vandrar miljontals kor genom landet för att lämnas hos sina nya ägare.
På löningsdagen ska det som bekant storhandlas. Ica-butiken är nu fylld till bredden med folk och deras djur de ska handla för. Du försöker sick-sacka och ta dig fram på bästa sätt med dina 14 getter i koppel. Väl framme vid kassan lägger du upp varorna på bandet och låter kassörskan med huvudräkning räkna ut vad man blir skyldig. "Jag vill ha 12½ get" säger hon. Du räcker över 13 av dina getter och får en halt höna i växel.
Krogrundorna på lördagskvällen är inte längre sig lika. Du kommer till dörren, fiskar upp en hamster ur fickan och betalar på så sätt inträdet för kvällen. Vill du sedan ha en öl i baren får du vackert slänga upp ett par grisar på disken.
Har du tur hittar du några herrelösa kor i ett hörn som glömts bort av sin alkoholpåverkade ägare.
Vill du någon gång resa utomlands blir du naturligtvis tvungen att växla pengar till en utländsk valuta, precis som förr. Skillnaden nu är att du växlar in några katter, ett par kor, ett dussin bävrar och en älg och får tillbaka djurarter som lamor, elefanter, sjöhästar och kanske en delfin.
I vissa situationer kan det bli riktigt jobbigt när man handlar med djur. Tänk dig det nya samhällets motsvarighet till att tappa pengar på marken. Ta till exempel på tågstationen. Du är sen till tåget och skyndar ut på perrongen. För en sekund glömmer du att hålla hårt i dina kor du ska betala med och olyckligtvis sliter de sig ur ditt grepp och skenar iväg. Försök att samla ihop dom på ett snabbt sätt innan tåget går liksom.
Det vore inte helt otrevligt med ett sånt här system. Det jag funderar över är ju hur det går med alla pälsallergiker?
Tänk dig en värld där största delen av mänskligheten förlorat sina jobb. Man blir tvungen att sälja av allt man äger. Fabriker står ödelagda, människor har inte längre råd att bo kvar i sina hem, vi flyr ut och bor på gatorna. Istället för att gå bärsärkargång, bränna städer och äta på varandra som jag skrev om här börjar vi istället byteshandla med djur. Hur skulle världen se ut då?
Tänk dig att det är den 25:e i den nya världen. Folket ska ha lön för sina arbeten men nu för tiden finns det inte längre elektroniska transaktioner. Istället vandrar miljontals kor genom landet för att lämnas hos sina nya ägare.
På löningsdagen ska det som bekant storhandlas. Ica-butiken är nu fylld till bredden med folk och deras djur de ska handla för. Du försöker sick-sacka och ta dig fram på bästa sätt med dina 14 getter i koppel. Väl framme vid kassan lägger du upp varorna på bandet och låter kassörskan med huvudräkning räkna ut vad man blir skyldig. "Jag vill ha 12½ get" säger hon. Du räcker över 13 av dina getter och får en halt höna i växel.
Krogrundorna på lördagskvällen är inte längre sig lika. Du kommer till dörren, fiskar upp en hamster ur fickan och betalar på så sätt inträdet för kvällen. Vill du sedan ha en öl i baren får du vackert slänga upp ett par grisar på disken.
Har du tur hittar du några herrelösa kor i ett hörn som glömts bort av sin alkoholpåverkade ägare.
Vill du någon gång resa utomlands blir du naturligtvis tvungen att växla pengar till en utländsk valuta, precis som förr. Skillnaden nu är att du växlar in några katter, ett par kor, ett dussin bävrar och en älg och får tillbaka djurarter som lamor, elefanter, sjöhästar och kanske en delfin.
I vissa situationer kan det bli riktigt jobbigt när man handlar med djur. Tänk dig det nya samhällets motsvarighet till att tappa pengar på marken. Ta till exempel på tågstationen. Du är sen till tåget och skyndar ut på perrongen. För en sekund glömmer du att hålla hårt i dina kor du ska betala med och olyckligtvis sliter de sig ur ditt grepp och skenar iväg. Försök att samla ihop dom på ett snabbt sätt innan tåget går liksom.
Det vore inte helt otrevligt med ett sånt här system. Det jag funderar över är ju hur det går med alla pälsallergiker?
Johannes är för tillfället min största idol!
Johannes är med på min favoritblogg Stockholm Streetstyle!
För ett par dagar sedan var Johannes tyska vän Jonas med på bloggen.
En dag ska jag och Lisa också vara med! Så det så!
För ett par dagar sedan var Johannes tyska vän Jonas med på bloggen.
En dag ska jag och Lisa också vara med! Så det så!
Mänsklighetens undergång - snart i en framtid nära dig
Mitt största orosmoment just nu är finanskrisen, jag ältar och ältar, dramatiserar och överreagerar. Jag har blivit småbesatt av ämnet och har kommit på mig själv med att låta varje konversation jag har - ytlig eller innerlig spelar ingen roll - obemärkt glida in på ekonomikrisen. Ju mer jag tänker på världsekonomin desto större blir problemet i mitt huvud. Igår slogs jag av en hemsk tanke - tänk om detta är mänsklighetens undergång!
Tänk dig en värld där största delen av mänskligheten förlorat sina jobb. Man blir tvungen att sälja av allt man äger. Fabriker står ödelagda, människor har inte längre råd att bo kvar i sina hem, vi flyr ut och bor på gatorna. Man går bärsärkargång, rånar butiker, bryter sig in hos rika människor. Städer är sönderslagna och härbärgerna överfulla. Man bränner ner byggnader i protest och skriker ut sin klagan i natten. Sjukdomar och epidemier härjar fritt.
Folket har gripits av panik och handlar bortom allt förnuft. Det råder totalt kaos. Lagar och regler existerar inte längre - allt handlar om att överleva.
När maten sedan tar slut börjar vi i ren desperation att äta av varandra - det spelar inte någon roll om det är den sura kassörskan på Konsum eller din allra bästa vän...
Johannes skrattar nedlåtande och högst opedagogiskt åt mina farhågor. Vi får se om du tycker det är lika roligt när mardrömmen besannats och du ligger i ett gatuhörn hungrig och sjuk och Karin, din egen syster, är på väg att sätta tänderna i ditt ben...
Själv tänkte jag börja redan ikväll med att lägga upp en överlevnadsplan.
Tänk dig en värld där största delen av mänskligheten förlorat sina jobb. Man blir tvungen att sälja av allt man äger. Fabriker står ödelagda, människor har inte längre råd att bo kvar i sina hem, vi flyr ut och bor på gatorna. Man går bärsärkargång, rånar butiker, bryter sig in hos rika människor. Städer är sönderslagna och härbärgerna överfulla. Man bränner ner byggnader i protest och skriker ut sin klagan i natten. Sjukdomar och epidemier härjar fritt.
Folket har gripits av panik och handlar bortom allt förnuft. Det råder totalt kaos. Lagar och regler existerar inte längre - allt handlar om att överleva.
När maten sedan tar slut börjar vi i ren desperation att äta av varandra - det spelar inte någon roll om det är den sura kassörskan på Konsum eller din allra bästa vän...
Johannes skrattar nedlåtande och högst opedagogiskt åt mina farhågor. Vi får se om du tycker det är lika roligt när mardrömmen besannats och du ligger i ett gatuhörn hungrig och sjuk och Karin, din egen syster, är på väg att sätta tänderna i ditt ben...
Själv tänkte jag börja redan ikväll med att lägga upp en överlevnadsplan.
Freddies of pinewood
Jag har åtskilliga gånger frågat mig hur man återfår livsglädjen efter att (förmodligen) ha slagit rekord i förlorade auktioner på eBay.
Svaret kom till mig härom kvällen i form av en webbadress - http://www.freddiesofpinewood.co.uk/classic.htm. Här kan jag köpa hur många 50-talsjeans jag vill, när jag vill!
Varför har jag inte upptäckt detta tidigare?
Johannes, det är nu din skyldighet som vän att guida mig genom paypal-djungeln för att jag så fort som möjligt ska kunna få en aning livsglädje eller åtminstone garderobsglädje tillbaka.
Svaret kom till mig härom kvällen i form av en webbadress - http://www.freddiesofpinewood.co.uk/classic.htm. Här kan jag köpa hur många 50-talsjeans jag vill, när jag vill!
Varför har jag inte upptäckt detta tidigare?
Johannes, det är nu din skyldighet som vän att guida mig genom paypal-djungeln för att jag så fort som möjligt ska kunna få en aning livsglädje eller åtminstone garderobsglädje tillbaka.
Bättre till mods med dagens låtar
Efter en ganska deppig förmiddag har jag ryckt upp mig och tänker under min fulsöta töntcoola rubrik presentera dagens låtar samt motivering.
Bracey Everett - Lovers Curse
Den här låten återupptäckte jag idag i och med en auktion på Tradera. Den har tidigare varit bekant för mig men av någon anledning har jag låtit den försvinna långt in i mitt bakhuvud. Det är ju visserligen väldigt trevligt när man återupptäcker "gamla godingar" och blir tagen med storm på nytt.
Den här låten har mig i sitt grepp redan efter åtta sekunder och den släpper inte taget om mig. Det är sådan mystik i den att det känns som ett enda stort äventyr. Jag minns när jag var sju år och var en total slav under Kitty-böckerna - den här låten ger mig exakt samma känsla av spänning och detektivmystik.
Tips: För bästa effekt - lyssna när det är mörkt ute!
Rose Maddox - My Little Baby
Jag slås av unikiteten i denna låt. När man är i rockabilly- och rock 'n' rollsvängen är man ju inte särskilt bortskämd med utmärkande melodislingor eller några större ackordutsvävningar. Mycket blir lätt för förutsägbart men den här låten har något extra. Det ska erkännas att jag till en början hade lite svårt att få ett grepp om låten, jag fick inte riktigt kläm på takten, men det säger förmodligen mer om mig än om låten. När den väl sitter, sitter den dock som ett smäck!
Vi var tidigare ikväll hemma hos Seth och Lisa för att välkomna och provlyssna Seths nya gitarr och jag passade på att dela med mig av denna glädjeskänkande låt. Lisa var inte särskilt delaktig i lyssnandet utan satt framför TVn. I reklamavbrottet gick vi ut för att ta en cigarett och Lisa börjar nynna på den här låten. "Men" säger hon "jag som koncentrerade mig så hårt på Desperate Housewives!" Det är ett ganska bra bevis på vilken effekt den här låten har!
Exakt så här glad blir jag när jag lyssnar på Dagens Låtar
Bracey Everett - Lovers Curse
Den här låten återupptäckte jag idag i och med en auktion på Tradera. Den har tidigare varit bekant för mig men av någon anledning har jag låtit den försvinna långt in i mitt bakhuvud. Det är ju visserligen väldigt trevligt när man återupptäcker "gamla godingar" och blir tagen med storm på nytt.
Den här låten har mig i sitt grepp redan efter åtta sekunder och den släpper inte taget om mig. Det är sådan mystik i den att det känns som ett enda stort äventyr. Jag minns när jag var sju år och var en total slav under Kitty-böckerna - den här låten ger mig exakt samma känsla av spänning och detektivmystik.
Tips: För bästa effekt - lyssna när det är mörkt ute!
Rose Maddox - My Little Baby
Jag slås av unikiteten i denna låt. När man är i rockabilly- och rock 'n' rollsvängen är man ju inte särskilt bortskämd med utmärkande melodislingor eller några större ackordutsvävningar. Mycket blir lätt för förutsägbart men den här låten har något extra. Det ska erkännas att jag till en början hade lite svårt att få ett grepp om låten, jag fick inte riktigt kläm på takten, men det säger förmodligen mer om mig än om låten. När den väl sitter, sitter den dock som ett smäck!
Vi var tidigare ikväll hemma hos Seth och Lisa för att välkomna och provlyssna Seths nya gitarr och jag passade på att dela med mig av denna glädjeskänkande låt. Lisa var inte särskilt delaktig i lyssnandet utan satt framför TVn. I reklamavbrottet gick vi ut för att ta en cigarett och Lisa börjar nynna på den här låten. "Men" säger hon "jag som koncentrerade mig så hårt på Desperate Housewives!" Det är ett ganska bra bevis på vilken effekt den här låten har!
Exakt så här glad blir jag när jag lyssnar på Dagens Låtar
All Good Things Come To An End
Jag trodde att det skulle kännas okej. Jag skulle ta det med ro.
Jag trodde det skulle kännas som en självklar sak, jag skulle vara så glad för din skull.
Jag trodde jag skulle gå förskonad, inbilla mig att vi har den sorts vänskap där vi alltid är så säkra på varann.
Så kändes det inte.
Kanske för att jag också hade inbillat mig om att detta skulle ske långt in i framtiden som planerat. Faktum är att jag någonstans tvivlade på att det skulle bli av överhuvudtaget. Hade det blivit av skulle jag dock varit väl förberedd. Vi hade haft chansen att träffas och reda ut allt. Vi skulle hittat varandra på nytt och på något sätt konfirmerat vår vänskap. Allting skulle kännas som förut fast annorlunda ändå. Nytt.
Allting hade blivit helt jävla perfekt och du hade bestämt dig för att stanna i Sverige.
Så blev det inte.
Jag som skulle ta det med ro ligger nu här och gråter hejdlöst. Det känns inte alls som en självklar sak - det känns förjävligt. Visst är jag glad för din skull men jag är också orolig! Att jag går förskonad är ren inbillning - trots allt, kommer jag att sörja.
Det har inte varit sig likt i vår relation det senaste året. Jag tror att min flytt till Hultsfred satte sina spår. Efter det blev det aldrig som förut. Nu är du på väg att flytta till Holland och jag antar att det är här det slutar.
För ungefär ett och ett halvt år sedan satt vi på köksgolvet i Christers och min gamla lägenhet. Vi var fulla och glada och levde här och nu. Det var du och jag och ingenting fanns det att sätta emot. Vi bad Christer tatuera in en evighetssymbol på insidan av våra vänstra vrister - som en symbol för vår vänskap.
Även om saker och ting idag ser annorlunda ut mot den natten finns det absolut ingenting jag ångrar med den tatueringen. Tvärt om. Jag är väldigt glad att vi gjorde den. Det är förmodligen en tatuering jag alltid kommer att kunna stå för - att du en gång var, och någonstans alltid kommer vara, min vän.
Jag trodde det skulle kännas som en självklar sak, jag skulle vara så glad för din skull.
Jag trodde jag skulle gå förskonad, inbilla mig att vi har den sorts vänskap där vi alltid är så säkra på varann.
Så kändes det inte.
Kanske för att jag också hade inbillat mig om att detta skulle ske långt in i framtiden som planerat. Faktum är att jag någonstans tvivlade på att det skulle bli av överhuvudtaget. Hade det blivit av skulle jag dock varit väl förberedd. Vi hade haft chansen att träffas och reda ut allt. Vi skulle hittat varandra på nytt och på något sätt konfirmerat vår vänskap. Allting skulle kännas som förut fast annorlunda ändå. Nytt.
Allting hade blivit helt jävla perfekt och du hade bestämt dig för att stanna i Sverige.
Så blev det inte.
Jag som skulle ta det med ro ligger nu här och gråter hejdlöst. Det känns inte alls som en självklar sak - det känns förjävligt. Visst är jag glad för din skull men jag är också orolig! Att jag går förskonad är ren inbillning - trots allt, kommer jag att sörja.
Det har inte varit sig likt i vår relation det senaste året. Jag tror att min flytt till Hultsfred satte sina spår. Efter det blev det aldrig som förut. Nu är du på väg att flytta till Holland och jag antar att det är här det slutar.
För ungefär ett och ett halvt år sedan satt vi på köksgolvet i Christers och min gamla lägenhet. Vi var fulla och glada och levde här och nu. Det var du och jag och ingenting fanns det att sätta emot. Vi bad Christer tatuera in en evighetssymbol på insidan av våra vänstra vrister - som en symbol för vår vänskap.
Även om saker och ting idag ser annorlunda ut mot den natten finns det absolut ingenting jag ångrar med den tatueringen. Tvärt om. Jag är väldigt glad att vi gjorde den. Det är förmodligen en tatuering jag alltid kommer att kunna stå för - att du en gång var, och någonstans alltid kommer vara, min vän.
Ireen von Wachenfeldt kanske hade rätt
Återigen till en händelse som utspelade sig i lördags, precis när vi lämnat 40-årskalaset.
Jag och Christer står på parkeringen utanför restaurangen redo att kliva in i bilen. "Vänta" säger Christer "jag ska bara kissa". Saken är den att han inte vänder sig om och går tillbaka till restaurangen - han börjar gå mot ett buskage. I det ögonblicket väcks en av mina gamla funderingar till liv och dammas av - varför väljer män naturen framför toaletten?
Jag påminner Christer om att det faktiskt finns toaletter inne på restaurangen, han behöver inte ställa sig i busken. "Ja... men..." försöker han med. Det gäller ju som bekant att smida medan järnet är varmt så jag passar på att dela med mig av mina funderingar. "Varför gör ni män såhär? Varför väljer ni att ställa er i buskarna trots att det finns en riktig toalett alldeles i närheten?"
Saken är den att det inte bara är Christer som gör såhär - alla hans kompisar är likadana! Nu är det ju inte så att de går ut och kissar och sedan går in igen, det är ju liksom när tillfälle bjuds så att säga.
Jag fick heller inget riktigt svar av Christer i lördags. Efter mycket suck och pust gick han tillslut in till restaurangen för att uträtta sina behov. Jag stod kvar på parkeringen med en liten aning dåligt samvete för att jag förmodligen förstört ett av hans "moments".
Jag och Christer står på parkeringen utanför restaurangen redo att kliva in i bilen. "Vänta" säger Christer "jag ska bara kissa". Saken är den att han inte vänder sig om och går tillbaka till restaurangen - han börjar gå mot ett buskage. I det ögonblicket väcks en av mina gamla funderingar till liv och dammas av - varför väljer män naturen framför toaletten?
Jag påminner Christer om att det faktiskt finns toaletter inne på restaurangen, han behöver inte ställa sig i busken. "Ja... men..." försöker han med. Det gäller ju som bekant att smida medan järnet är varmt så jag passar på att dela med mig av mina funderingar. "Varför gör ni män såhär? Varför väljer ni att ställa er i buskarna trots att det finns en riktig toalett alldeles i närheten?"
Saken är den att det inte bara är Christer som gör såhär - alla hans kompisar är likadana! Nu är det ju inte så att de går ut och kissar och sedan går in igen, det är ju liksom när tillfälle bjuds så att säga.
- det kan vara efter en bilfärd - man stannar på parkeringen hemma, kliver ur bilen och genast lunkar ett av handjuren iväg till busken trots att man som sagt är precis utanför hemmet.
- det kan vara tvärtom - man har precis lämnat hemmet för att bege sig av någonstans. "Jag ska bara kissa" säger en basröst och busken får ett besök igen.
Jag fick heller inget riktigt svar av Christer i lördags. Efter mycket suck och pust gick han tillslut in till restaurangen för att uträtta sina behov. Jag stod kvar på parkeringen med en liten aning dåligt samvete för att jag förmodligen förstört ett av hans "moments".
Fläckmästarinnan
Hur gammal ska man bli innan man når den vuxna nivå där man slutar drälla?
Christer och jag var tidigare idag påväg till ett 40-årskalas ungefär 1,5 timme hemifrån. Det är ju alltid mysigt att vid långfärder bunkra upp med något att okynnesäta för att underlätta bilresan, denna gång stod choklad på menyn. Jag är ju inte den som är känd för att äta varsamt och med precision direkt och trots alla fläckar jag åsamkat mina kläder genom åren är detta inget jag tagit lärdom av.
Med bara några mil kvar till målet blickar jag av okänd anledning ner på mina byxor och finner till min förtvivlan två bruna chokladfläckar på vardera knä. Jag har gjort det igen! Jag har ännu en gång ätit min choklad så slarvigt att en liten bit obemärkt kunnat separera från dess ursprungsform och landat i mitt knä för att sedan smälta samman och bli ett med byxtyget.
Där satt jag alltså med nerfläckade kläder och skulle snart vara framme vid kalaset, kliva ur min skyddade tillvaro i bilen och med "fläckångest" gå in och möta Christers släktingar.
Jag måste dock säga att jag tack vare mina fläckiga erfarenheter, som man skulle kunna kalla det, blivit en mästare (mästarinna) på att snabbt och effektivt få bort eller åtminstone dölja mina fläckar.
Trots det kan jag inte hjälpa att då och då se fram emot den dag jag är så vuxen att jag kan äta utan att lämna bevis efter mig...
Christer och jag var tidigare idag påväg till ett 40-årskalas ungefär 1,5 timme hemifrån. Det är ju alltid mysigt att vid långfärder bunkra upp med något att okynnesäta för att underlätta bilresan, denna gång stod choklad på menyn. Jag är ju inte den som är känd för att äta varsamt och med precision direkt och trots alla fläckar jag åsamkat mina kläder genom åren är detta inget jag tagit lärdom av.
Med bara några mil kvar till målet blickar jag av okänd anledning ner på mina byxor och finner till min förtvivlan två bruna chokladfläckar på vardera knä. Jag har gjort det igen! Jag har ännu en gång ätit min choklad så slarvigt att en liten bit obemärkt kunnat separera från dess ursprungsform och landat i mitt knä för att sedan smälta samman och bli ett med byxtyget.
Där satt jag alltså med nerfläckade kläder och skulle snart vara framme vid kalaset, kliva ur min skyddade tillvaro i bilen och med "fläckångest" gå in och möta Christers släktingar.
Jag måste dock säga att jag tack vare mina fläckiga erfarenheter, som man skulle kunna kalla det, blivit en mästare (mästarinna) på att snabbt och effektivt få bort eller åtminstone dölja mina fläckar.
Trots det kan jag inte hjälpa att då och då se fram emot den dag jag är så vuxen att jag kan äta utan att lämna bevis efter mig...
Du warst doch immer still
Jag ser att Johannes författat ett mycket märkligt blogginlägg om vad man med lite fantasi kan kalla betraktelser på Spy Bar (eller Spyan som Johannes säger, i bokstavsform väldigt motbjudande). Inlägget är publicerat 03:20:32 och inte mycket tidigare mottog jag ett antal underliga sms där Johannes försökte övertyga mig om skönheten i den tyska meningen "Du warst doch immer still".
Jag har ju, utan att behöva tänka efter, dragit slutsatsen att det var alkohol inblandat då Johannes nuförtiden är en smågravt alkad journaliststudent, min fråga är dock - hur mycket? Är du fortfarande vid liv? Om inte, får jag ärva din TV från 50-talet?
Jag har ju, utan att behöva tänka efter, dragit slutsatsen att det var alkohol inblandat då Johannes nuförtiden är en smågravt alkad journaliststudent, min fråga är dock - hur mycket? Är du fortfarande vid liv? Om inte, får jag ärva din TV från 50-talet?
Underbara välklädda människor
Stockholm Streetstyle är en underbar blogg som jag brukar besöka med jämna mellanrum för att få en uppfriskande dos av riktigt välklädda coola människor, något det råder total brist på här i Hulstfred med omnejd.
Det är ju så härligt att se människor som verkligen lägger ner tid och eftertanke på sin stil. Mer sånt!
Det är ju så härligt att se människor som verkligen lägger ner tid och eftertanke på sin stil. Mer sånt!
Vem lagar mat i tvättstugan?
Jag hittade nyss en makaron i torktumlaren och jag undrar nu vem av våra grannar som lagar mat i tvättstugan? Kan ju också vara någon som tvättar sin mat innan tillagning. Kanske var det dumt av mig att slänga den, kanske skulle jag lagt den bland de andra kvarglömda sakerna på bänken.
Den såg rätt torr ut, stackarn.
En annan makaber upptäckt gjorde jag när jag efter tvättstugebesöket gick ut på vår balkong för att röka. I hörnet av balkongen står vår förr så fina pumpa och möglar bort. Jag undrar hur länge den kommer att få stå kvar där. Jag är ju inte direkt den som tar tag i saker.
Man kanske kan tillaga den tillsammans med den torktumlade makaronen?
Den såg rätt torr ut, stackarn.
En annan makaber upptäckt gjorde jag när jag efter tvättstugebesöket gick ut på vår balkong för att röka. I hörnet av balkongen står vår förr så fina pumpa och möglar bort. Jag undrar hur länge den kommer att få stå kvar där. Jag är ju inte direkt den som tar tag i saker.
Man kanske kan tillaga den tillsammans med den torktumlade makaronen?
Vad menar ni?
Jag fick häromdagen hem en informationskatalog från Hulsfreds gymnasium inför gymnasievalet 2009. Detta väcker givetvis en hel del funderingar, dels för att jag tog studenten år 2006, och dels för att jag sedan en tid tillbaka haft starka önskningar om att få gå gymnasiet igen för att rätta till mitt misstag att välja omvårdnadsprogrammet.
Att ni sänt mig Er katalog kan, som jag ser det, endast ha två förklaringar:
Camilla
Att ni sänt mig Er katalog kan, som jag ser det, endast ha två förklaringar:
- ni har hört mina böner om få välja- och gå om hela gymnasiet och vill hjälpa mig
- ni har hört mina böner och vill håna mig
Camilla
Bättre sent än... ännu senare!
Så har även jag anslutit mig till kategorin "bloggare" och blogg.se har fått ett obetydligt tillskott.
Det känns ju rätt trögt att haka på konceptet såhär i slutet av 2008 men det är som med mycket annat hos mig - varför göra idag det du kan skjuta upp till imorgon?
För att slippa skriva en ny presentation av mig själv - vilket kan vara påfrestande på en höstambivalent människas hjärna - så kör jag en ctrl+c på den textsnutt jag gav som presentation på Johannes blogg då det fortfarande känns rätt aktuellt.
Snabbpresentation av mig:
- Camilla är mitt namn
- bosatt i Hultsfred
- 36 i skostorlek
- har inte 17 katter som Johannes skrivit någonstans.
- skulle jag önska mig 17 st av något skulle det nog bli 17 burkar minimajs, det känns rätt för mig just nu.
För att förgylla detta inlägg en aning, då jag just nu känner mig både uttråkad och irriterad på hösten och inlägget lätt kan anta en nyans av depp, låter jag Apan få hälsa er välkomna!
Åh! Jag vill ju så gärna stryka hans fjuniga haka!
Well well, allting har sin tid.
Hej så länge!
/Camilla
Det känns ju rätt trögt att haka på konceptet såhär i slutet av 2008 men det är som med mycket annat hos mig - varför göra idag det du kan skjuta upp till imorgon?
För att slippa skriva en ny presentation av mig själv - vilket kan vara påfrestande på en höstambivalent människas hjärna - så kör jag en ctrl+c på den textsnutt jag gav som presentation på Johannes blogg då det fortfarande känns rätt aktuellt.
Snabbpresentation av mig:
- Camilla är mitt namn
- bosatt i Hultsfred
- 36 i skostorlek
- har inte 17 katter som Johannes skrivit någonstans.
- skulle jag önska mig 17 st av något skulle det nog bli 17 burkar minimajs, det känns rätt för mig just nu.
För att förgylla detta inlägg en aning, då jag just nu känner mig både uttråkad och irriterad på hösten och inlägget lätt kan anta en nyans av depp, låter jag Apan få hälsa er välkomna!
Åh! Jag vill ju så gärna stryka hans fjuniga haka!
Well well, allting har sin tid.
Hej så länge!
/Camilla
