Fläckmästarinnan
Hur gammal ska man bli innan man når den vuxna nivå där man slutar drälla?
Christer och jag var tidigare idag påväg till ett 40-årskalas ungefär 1,5 timme hemifrån. Det är ju alltid mysigt att vid långfärder bunkra upp med något att okynnesäta för att underlätta bilresan, denna gång stod choklad på menyn. Jag är ju inte den som är känd för att äta varsamt och med precision direkt och trots alla fläckar jag åsamkat mina kläder genom åren är detta inget jag tagit lärdom av.
Med bara några mil kvar till målet blickar jag av okänd anledning ner på mina byxor och finner till min förtvivlan två bruna chokladfläckar på vardera knä. Jag har gjort det igen! Jag har ännu en gång ätit min choklad så slarvigt att en liten bit obemärkt kunnat separera från dess ursprungsform och landat i mitt knä för att sedan smälta samman och bli ett med byxtyget.
Där satt jag alltså med nerfläckade kläder och skulle snart vara framme vid kalaset, kliva ur min skyddade tillvaro i bilen och med "fläckångest" gå in och möta Christers släktingar.
Jag måste dock säga att jag tack vare mina fläckiga erfarenheter, som man skulle kunna kalla det, blivit en mästare (mästarinna) på att snabbt och effektivt få bort eller åtminstone dölja mina fläckar.
Trots det kan jag inte hjälpa att då och då se fram emot den dag jag är så vuxen att jag kan äta utan att lämna bevis efter mig...
Christer och jag var tidigare idag påväg till ett 40-årskalas ungefär 1,5 timme hemifrån. Det är ju alltid mysigt att vid långfärder bunkra upp med något att okynnesäta för att underlätta bilresan, denna gång stod choklad på menyn. Jag är ju inte den som är känd för att äta varsamt och med precision direkt och trots alla fläckar jag åsamkat mina kläder genom åren är detta inget jag tagit lärdom av.
Med bara några mil kvar till målet blickar jag av okänd anledning ner på mina byxor och finner till min förtvivlan två bruna chokladfläckar på vardera knä. Jag har gjort det igen! Jag har ännu en gång ätit min choklad så slarvigt att en liten bit obemärkt kunnat separera från dess ursprungsform och landat i mitt knä för att sedan smälta samman och bli ett med byxtyget.
Där satt jag alltså med nerfläckade kläder och skulle snart vara framme vid kalaset, kliva ur min skyddade tillvaro i bilen och med "fläckångest" gå in och möta Christers släktingar.
Jag måste dock säga att jag tack vare mina fläckiga erfarenheter, som man skulle kunna kalla det, blivit en mästare (mästarinna) på att snabbt och effektivt få bort eller åtminstone dölja mina fläckar.
Trots det kan jag inte hjälpa att då och då se fram emot den dag jag är så vuxen att jag kan äta utan att lämna bevis efter mig...
Kommentarer
Trackback
