SWEET NOTHIN'S

Min långvariga musikaliska förstoppning är över - jag har återigen kunnat skriva musik!


Ren och skär lycka.

Det finns ingen låt som får mig att slappna av och andas ut som Hank Snows Rhumba Boogie.

Jag drömmer mig bort...

Tekoppar med tillhörande fat, Erikshjälpen 50 kr.


Tekannan hittade jag otroligt nog på Stegen i Hulstfred, 35 kr.


Jag fick ett smärre ryck och köpte tavlor, totalsumman blev ca 85 kr.



Tekopparna och kannan på plats.


Underbar dag!

Bracey Everett - Lovers curse
Daryl Britt - Lover lover

Här skall spisas, det vill jag lova!

Av någon anledning landade jag nyss på hotgossip.se. Besöket blev dock kortvarigt då jag, efter att ha sett bilden här nedan, kände att de inte riktigt "höll måttet".


Inte för att jag är den som kan något om barn och deras utveckling, men detta känns onekligen som "old news".

Igår kväll hade vi en spelning i Hultsfred hos en sorts hemlig förening, kallad WF. När vi anlände hade vi inte den blekaste aning om vad det för sorts förening eller varför vi ens var där för att spela. Det hör ju liksom inte till vanligheten att vi gör sådanana spelningar där det heter att vi är där för att "underhålla".
                Vi fick det hur som helst förklarat för oss vid förrätten att det inte är vem som helst som får gå med i föreningen och att ingen utomstående får veta vad som försiggår mellan de fyra vävtapetserade väggarna.  Det kändes onekligen mystiskt och lite spännande att få sitta där och äta lax tillsammans med en skara riktigt hemliga människor.
          
Det jag egentligen vill komma till är att jag igår kväll fick tydlig bekräftelse på det gamla talesättet som lyder: "det är inte de stora inkomsterna utan de små utgifterna som gör dig rik". Det är för övrigt något jag anammat och kör stenhårt på, i brist på de stora inkomsterna.
                I bilen på väg till spelningen förklarade vår gitarrist Seth att föreningen inte bara är en samling hemliga människor, det är också en samling rika människor. Någon säker källa till påståendet finns inte men en av männen hade faktiskt en mustasch enligt bilden här nedan, vilket lätt acossieras med feta cash.



Hur som helst. Väl framme vid lokalen börjar vi packa ur våra instrument och utrustning. Vi är en aning sena, gästerna hade redan börjat strömma in. En dam i tjusig kappa hoppar av sin cykel och parkerar den i cykelstället. Hon är på väg att låsa cykeln och det är just då i den stunden det gamla talesättet blir bekräftat som aldrig förr - cykelnyckeln fiskar hon upp ur en sliten tygkasse från ICA. Där har vi det! Källan till rikedom!
                 Istället för att slösa pengar på onödiga småsaker, som i detta fall plastkassar, har hon gjort en investering för livet i denna tygkasse. Tygkassen är alltså inte bara ett sätt att frakta livsmedel utan också en källa till det goda livet. Tack vare den kan man cykla omkring i en tjusig kappa och frotteras med fint sällskap på fest med trerättersmiddag!

En skruv som legat på diskbänken i en vecka.

Varje gång jag torkar av bänken lyfter jag helt enkelt på skruven och lägger sedan tillbaka den på samma plats samtidigt som jag funderar över var fan den egentligen hör hemma.
        I bakgrunden skymtar en trasig glasburk som ännu bara stått ett par dagar men som förmodligen blir kvar en stund till.



Christers hög med plektrum.

Vår radiogrammofon pryds av en liten hög på fem plektrum. De har legat där, ostörda och orörda, i flera månader nu. I likhet med skruven på diskbänken lyfts dessa ett par sekunder någon gång i veckan då det är dags att dammas.
          Till en början hade jag seriösa funderingar på att lägga dessa på ett mycket bättre ställe då det störde mig fruktansvärt mycket att behöva samla ihop dem och lyfta på dem vid dammning. Nu har det övergått i acceptans, eller åtminstone någon form av förträngning.



Ett trasigt handtag.

Det här tar nog priset. I säkert ett halvår har vi saknat handtag på en av våra kökslådor. Det är egentligen inte svårare än att ringa alternativt gå till Hultsfred bostäder ABs kontor, säga åt dem att laga, öppna dörren där de kommer.
 
Varför?

Visst blir man en aning irriterad till en början med det rinner av mig lika fort då det, till tonerna av vad som skulle kunna vara en änglakör, går upp för mig att jag förmodligen aldrig behöver oroa mig för parmiddagar eller matchande joggingdressar.

Det roliga med Christer är (bland annat) att man aldrig vet i förväg vad man ska få för gensvar.

- Men Christer, gå in och duscha nu då.
- Ta dig i brasan!

Den elva år gamla godingen Titanic har nyss visats på TV3 och jag gråter som ett barn, om inte värre. När det kommer till blödiga kärleksfilmer tappar jag allt (läs det lilla) förnuft och rationellt tänkande jag annars besitter och bara gråter. Gråter, gråter, gråter. Varför utsätter jag mig för sånt här?!

Jag borde ha zappat.

Mitt nya projekt är nu påbörjat efter mycket om, men och undanflykter. Självklart ska det fyllas i med färg vid ett senare tillfälle.

Det var nog nära på ett år sedan jag tatuerade mig sist och det gjorde minst lika ont den här gången. Smärtan är ingenting man vänjer sig vid och det finns ingenting som är skönt med att tatuera sig. Det gör ont som bara den och så är det.

Jag skulle kunnat ge en mycket mer utförlig recension av dagens scenario samt glida in på en diskussion om hur jävla ont det faktiskt gör att tatuera sig men klockan är 03:31 så det blir inget med det! Istället bjuder jag på en bild av mitt senaste tillskott samt mina gropar i armbågen som lika gärna kunnat sitta på en överviktig bebis.

Rockin Country Style är en guldgruva för alla som gillar, älskar eller är lagom besatta av rockabilly, rock 'n' roll, country etc. Här finns ett oändligt register över, i princip alla artister och låtar mellan 1951-1964. Ovärderlig information som releaseår, skivbolag, ljudklipp, artistfakta och vilka skivor låten medverkat på. Jag älskar det här!

Jag ser förresten att Penny Candys låt Rockin Lady (from new orleans) släpptes på min födelsedag 1959! Självklart ser jag detta som ett tecken.
  

Jag hoppas att Eleven.se är tomte i år...

Hank Snow - Music Making Mama from Memphis

Det här med country har aldrig riktigt varit min kopp te men det finns dagar då ens principer suddas ut en aning och man ger sig ut på auditiva äventyr. Efter dagens upptäcktsfärd har jag fastnat rejält för Hank Snow och speciellt hans låt Music makin mama from Memphis. Den är uppfriskande och härligt naiv och kontrabassolot vid 1:24 får mig att sluta andas i tolv sekunder.

Jag måste verkligen slå ett slag för sömnstörningar! Är det inte helt underbart att ligga vaken timme efter timme och glo? Är det inte lite charmigt att alla bekymmer och alla ångestframkallande tankar omfamnar dig så där berusat klängigt just när du lägger huvudet på kudden? Och visst är det mysigt att vanka av och an långt in på småtimmarna, det är ju då man får en stund över för sig själv att fundera och det är ju då man allra bäst kan ta tag i saker och ting. Lite käckt är det ju att vara praktiskt taget dödstrött men inte kunna somna. Speciellt en natt som den här då jag har en tidig morgon att vänta. Det är nätter som den här då jag tycker det är som allra roligast att inte kunna somna!

Ilska i samband med sömnproblem gör mig ofta så där härligt ironisk.

Egentligen vill jag bara skrika.
ÅT HELVETE MED SKITEN!

För några veckor sedan köpte jag ett par jättefina och sköna byxor med vida ben och riktigt hög midja på second hand. Jag har använt dom en enda gång och är redan störtkär. Häromdagen tvättade jag byxorna för första gången och när jag igår kväll satte på mig de nytvättade och nystrukna byxorna upptäckte jag till min förtvivlan att de krympt radikalt på både längd och bredd.

Nu undrar jag vilken av följande jag ska stämma: tvättmaskinstillverkaren för att mina älsklingar krympte trots att jag tvättade dem i 30°C, byxtillverkaren för att det inte fanns någon tvättrådslapp, ödet för att det alltid jävlas med mig eller mig själv för att jag alltid lyckas klanta till det?

Det är tur att jag hann ta en bild på oss tillsammans när det var som bäst.


Här var vi lyckliga tillsammans...

Fan vad arg jag är!!!

Jag tänkte spinna vidare på det här med finanskrisen och ta upp en lite trevligare lösning - byteshandel! I ett samtal med Johannes häromdagen tog jag upp det här med byteshandel och fick minst sagt positiv respons.

Tänk dig en värld där största delen av mänskligheten förlorat sina jobb. Man blir tvungen att sälja av allt man äger. Fabriker står ödelagda, människor har inte längre råd att bo kvar i sina hem, vi flyr ut och bor på gatorna. Istället för att gå bärsärkargång, bränna städer och äta på varandra som jag skrev om här börjar vi istället byteshandla med djur. Hur skulle världen se ut då?

Tänk dig att det är den 25:e i den nya världen. Folket ska ha lön för sina arbeten men nu för tiden finns det inte längre elektroniska transaktioner. Istället vandrar miljontals kor genom landet för att lämnas hos sina nya ägare.
              På löningsdagen ska det som bekant storhandlas. Ica-butiken är nu fylld till bredden med folk och deras djur de ska handla för. Du försöker sick-sacka och ta dig fram på bästa sätt med dina 14 getter i koppel. Väl framme vid kassan lägger du upp varorna på bandet och låter kassörskan med huvudräkning räkna ut vad man blir skyldig. "Jag vill ha 12½ get" säger hon. Du räcker över 13 av dina getter och får en halt höna i växel.

Krogrundorna på lördagskvällen är inte längre sig lika. Du kommer till dörren, fiskar upp en hamster ur fickan och betalar på så sätt inträdet för kvällen.  Vill du sedan ha en öl i baren får du vackert slänga upp ett par grisar på disken.          
               Har du tur hittar du några herrelösa kor i ett hörn som glömts bort av sin alkoholpåverkade ägare.

Vill du någon gång resa utomlands blir du naturligtvis tvungen att växla pengar till en utländsk valuta, precis som förr. Skillnaden nu är att du växlar in några katter, ett par kor, ett dussin bävrar och en älg och får tillbaka djurarter som lamor, elefanter, sjöhästar och kanske en delfin.

I vissa situationer kan det bli riktigt jobbigt när man handlar med djur. Tänk dig det nya samhällets motsvarighet till att tappa pengar på marken. Ta till exempel på tågstationen. Du är sen till tåget och skyndar ut på perrongen. För en sekund glömmer du att hålla hårt i dina kor du ska betala med och olyckligtvis sliter de sig ur ditt grepp och skenar iväg. Försök att samla ihop dom på ett snabbt sätt innan tåget går liksom.

Det vore inte helt otrevligt med ett sånt här system. Det jag funderar över är ju hur det går med alla pälsallergiker?

Johannes är med på min favoritblogg Stockholm Streetstyle!



För ett par dagar sedan var Johannes tyska vän Jonas med på bloggen.


 

En dag ska jag och Lisa också vara med! Så det så!