Jag ska ju upp och jobba om bara några timmar, men här sitter jag och gråter.
Den elva år gamla godingen Titanic har nyss visats på TV3 och jag gråter som ett barn, om inte värre. När det kommer till blödiga kärleksfilmer tappar jag allt (läs det lilla) förnuft och rationellt tänkande jag annars besitter och bara gråter. Gråter, gråter, gråter. Varför utsätter jag mig för sånt här?!
Jag borde ha zappat.
Jag borde ha zappat.
Kommentarer
Trackback
