SWEET NOTHIN'S

Tidigare idag var vi och spelade på Valhall i Hultsfred för åttondeklassare i syfte att ge dem den årliga dosen av kultur, som det hette. För vår del handlade det dock enbart om att frälsa. Vi såg det som ett kall - detta var vår chans att rekrytera några framtida rock'n'roll-nördar!

Status: Mission helt jävla impossible.

Vi möttes av ett gäng sömniga 14-åringar som himlade med ögonen, så där som bara 14-åringar kan. Mobiltelefonen var mycket intressantare än de puckon som stod på scenen och gjorde sig till. Barmhärtighetsapplåder och total tystnad. När vi presenterade sista låten plockade de snabbt ihop sina saker och började lunka ut ur lokalen, en efter en. Vår mission blev snarare en korsfästning.

Som Arne Qvick skulle sagt: "Jag stod där stum och tänkte: Hur enkel är min lilla ros".

Det här var utan tvekan den svåraste utmaningen vi ställts inför! Att försöka väcka någon form av intresse, eller åtminstone en reaktion hos en 14-åring är väl egentligen för mycket att hoppas på. Men kanske, kanske finns det någon av dem som går hem och lägger pannan i djupa veck och tänker: "vad tusan var det där för något?!"