Om Christers kärlek till ost
Christer har en stor passion för ost i alla dess former och hans kärlek till produkten har inga gränser. När han äter smörgås överger han ganska snart brödet och går fullständigt lös på osten istället. När vi besöker affären fastnar han alltid vid ostdisken och vrider och vänder drömskt på varje ostsort, trots att han förmodligen kan varenda artikelnummer utantill vid det här laget. Varje ny produkt som piffats till med en ostsmak köper han direkt, hela ost-konceptet sväljer han (bokstavligt talat) med hull och hår.
Ikväll somnade han ganska tidigt på soffan till Da Vinci-koden medan jag tittade på gamla klipp från Hylands hörna på SVT Play. För en stund sedan masade jag mig iväg till köket för att ta en kvällsmacka, och strax därefter dök Christer upp i dörröppningen, nyvaken och rödögd. Han vinglade till av trötthet och pep lite ynkligt att han skulle gå och lägga sig.
När lagt mig tillrätta igen i mitt soffhörn med smörgåsen i min hand tassade Christer in i vardagsrummet och sträckte fram en bit av sin nyinköpta ost. "Här, smaka".
Trots att han var så trött att han knappt kunde stå på benen tog han sig ändå tid att avnjuta en bit ost innan han lämnade denna söndag bakom sig.
Ikväll somnade han ganska tidigt på soffan till Da Vinci-koden medan jag tittade på gamla klipp från Hylands hörna på SVT Play. För en stund sedan masade jag mig iväg till köket för att ta en kvällsmacka, och strax därefter dök Christer upp i dörröppningen, nyvaken och rödögd. Han vinglade till av trötthet och pep lite ynkligt att han skulle gå och lägga sig.
När lagt mig tillrätta igen i mitt soffhörn med smörgåsen i min hand tassade Christer in i vardagsrummet och sträckte fram en bit av sin nyinköpta ost. "Här, smaka".
Trots att han var så trött att han knappt kunde stå på benen tog han sig ändå tid att avnjuta en bit ost innan han lämnade denna söndag bakom sig.
Förlåt för att jag gnällde om att det var kallt igår, men snälla, gör inte så här mot mig!
Jag hoppas att det är aska, annat tolererar jag inte!
The Rattletones på frälsningsmission
Tidigare idag var vi och spelade på Valhall i Hultsfred för åttondeklassare i syfte att ge dem den årliga dosen av kultur, som det hette. För vår del handlade det dock enbart om att frälsa. Vi såg det som ett kall - detta var vår chans att rekrytera några framtida rock'n'roll-nördar!
Status: Mission helt jävla impossible.
Vi möttes av ett gäng sömniga 14-åringar som himlade med ögonen, så där som bara 14-åringar kan. Mobiltelefonen var mycket intressantare än de puckon som stod på scenen och gjorde sig till. Barmhärtighetsapplåder och total tystnad. När vi presenterade sista låten plockade de snabbt ihop sina saker och började lunka ut ur lokalen, en efter en. Vår mission blev snarare en korsfästning.
Som Arne Qvick skulle sagt: "Jag stod där stum och tänkte: Hur enkel är min lilla ros".
Det här var utan tvekan den svåraste utmaningen vi ställts inför! Att försöka väcka någon form av intresse, eller åtminstone en reaktion hos en 14-åring är väl egentligen för mycket att hoppas på. Men kanske, kanske finns det någon av dem som går hem och lägger pannan i djupa veck och tänker: "vad tusan var det där för något?!"
Status: Mission helt jävla impossible.
Vi möttes av ett gäng sömniga 14-åringar som himlade med ögonen, så där som bara 14-åringar kan. Mobiltelefonen var mycket intressantare än de puckon som stod på scenen och gjorde sig till. Barmhärtighetsapplåder och total tystnad. När vi presenterade sista låten plockade de snabbt ihop sina saker och började lunka ut ur lokalen, en efter en. Vår mission blev snarare en korsfästning.
Som Arne Qvick skulle sagt: "Jag stod där stum och tänkte: Hur enkel är min lilla ros".
Det här var utan tvekan den svåraste utmaningen vi ställts inför! Att försöka väcka någon form av intresse, eller åtminstone en reaktion hos en 14-åring är väl egentligen för mycket att hoppas på. Men kanske, kanske finns det någon av dem som går hem och lägger pannan i djupa veck och tänker: "vad tusan var det där för något?!"
Hatad av Vimmerbytidningen
I lördags spelade vi på Björkbacken i Vimmerby, och givetvis var Vimmerby tidning där och gjorde reportage. I morse slog jag upp tidningen och självklart har de publicerat den sämsta bilden dom kunde hitta. De övriga i bandet ser åtminstone normala ut, men jag utsätts alltid för (vad jag förmodar är) hatdåd av journalisterna på Vimmerby tidning.
Den underbara vinkeln gör mig 10 kg tyngre än vanligt.
Andra härliga bilder från tidningen av äldre datum:
Det kanske inte framgår av den dåliga kvalitéten, men jag har grisnäsa och vrålar.
The Retards
Blind Seth
Min vaxdockefierade sambo
Heja vidvinkelobjektivet!
...som sagt.
Christer med kapat hår och härligt överbett
Återigen har tidningen gjort mig 10 kg större
Det tandlösa paret
Den värsta av dem alla. Denna bild var dessutom på löpsedlarna. Kul ju!
Så, tack Vimmerby tidning - ni gjorde min dag!
Den underbara vinkeln gör mig 10 kg tyngre än vanligt.
Andra härliga bilder från tidningen av äldre datum:
Det kanske inte framgår av den dåliga kvalitéten, men jag har grisnäsa och vrålar.
The Retards
Blind Seth
Min vaxdockefierade sambo
Heja vidvinkelobjektivet!
...som sagt.
Christer med kapat hår och härligt överbett
Återigen har tidningen gjort mig 10 kg större
Det tandlösa paret
Den värsta av dem alla. Denna bild var dessutom på löpsedlarna. Kul ju!
Så, tack Vimmerby tidning - ni gjorde min dag!
Ödets uppfostrande käftsmällar
Som vanligt var jag ute i sista sekund (bokstavligt talat denna gång) när jag blev klar med veckans inlämningsuppgift. Jag hade i vanligt ordning misskalkylerat tidsåtgången kopiöst och lämnades med hundratals sidor att läsa, samt en mastig uppgift gällande mitt rörelsemönster i föhållande till miljömässig hållbarhet - på två dagar.
Uppgiften skulle vara inlämnad senast kl. 00.00 i natt och jag blev klar 23.59. So far so good. När jag skulle logga in på portalen för att skicka in uppgiften var utandningen nära, men förvandlades snart till ett kvävt paniskt tjut. Sidan har dött!
Jag ser inte det här som något annat än ödets uppfostrande käftsmällar, i syfte att förmedla budskapet "lär dig att planera, för helvete!" på ett så irriterande sätt som möjligt.
Lär jag mig av sånt här? Nej. Tyvärr, men nej.
Varför, varför varför?!
Uppgiften skulle vara inlämnad senast kl. 00.00 i natt och jag blev klar 23.59. So far so good. När jag skulle logga in på portalen för att skicka in uppgiften var utandningen nära, men förvandlades snart till ett kvävt paniskt tjut. Sidan har dött!
Jag ser inte det här som något annat än ödets uppfostrande käftsmällar, i syfte att förmedla budskapet "lär dig att planera, för helvete!" på ett så irriterande sätt som möjligt.
Lär jag mig av sånt här? Nej. Tyvärr, men nej.
Varför, varför varför?!
VG som i very good
Fick idag det efterlängtade mailet ifrån kursansvarig i Sociala geografier. Jag hade mina aningar om att jag blivit godkänd i kursen, jag fick ett mail i förra veckan som talade om att de som blivit underkända eller behöver komplettera redan hade blivit informerade. Trots det kunde jag ändå inte riktigt unna mig att andas ut - kanske hade de glömt att maila mig. Kanske var jag trots allt underkänd.
I helvete heller! Jag fick VG! Högsta betyg - högsta! Man har ju liksom vant sig vid att vara medelmåtta vid det här laget. Det här blir svårsmält.
Fick dock ett smärre slag i magen av veckans övning i den nya kursen Stadsliv och hållbar utveckling. Inga VG'n här inte, det känns liksom i luften.
Jag har nu bytt namn på bloggen och stökat om lite, kanske i förhoppning om det ska generera i en mer frekvent aktivitet. Förmodligen inte. Om inte annat så lyckades jag i alla fall slösa bort ett gäng dyrbara pluggtimmar på att försöka lära mig GIMP.
I helvete heller! Jag fick VG! Högsta betyg - högsta! Man har ju liksom vant sig vid att vara medelmåtta vid det här laget. Det här blir svårsmält.
Fick dock ett smärre slag i magen av veckans övning i den nya kursen Stadsliv och hållbar utveckling. Inga VG'n här inte, det känns liksom i luften.
Jag har nu bytt namn på bloggen och stökat om lite, kanske i förhoppning om det ska generera i en mer frekvent aktivitet. Förmodligen inte. Om inte annat så lyckades jag i alla fall slösa bort ett gäng dyrbara pluggtimmar på att försöka lära mig GIMP.
