Sista lediga helgen är över!
I tre långa veckor har vi haft semester från spelningar. Det har varit dom tre tråkigaste helgerna i mitt liv.
Redan första helgen höll vi på att gå sönder här hemma. Christer satt och spelade psykadeliska och totalt urflippade slingor på gitarren oavbrutet i tre timmar. Jag satt i fåtöljen iförd pyjamasbyxor och stirrade ut genom fönstret utan att egentligen titta på något. Då och då suckade vi.
Förra helgen minns jag inte ens.
Igår kväll, efter en misslyckad loppisrunda, fick vi nog och åkte hem till Hasse och jammade.
Nu är det alltså äntligen söndag och den meningslösa ledigheten är över! Nästa helg blir det spelning i Påryd och efter det är det nästintill fullbokat resten av året.
Vår senaste spelning ägde rum på Kutens bensin på Fårö och jag tänkte dela med mig av både bilder och historien om helgen nedan. När jag tänker efter kanske det i alla fall behövdes en liten semester och tid för att hitta lugnet igen efter den resan...
Några dagar innan vi begav oss av till Fårö hade jag per telefon fått en beskrivning till stället där vi skulle övernatta. Tyvärr var alla rum fullbokade på både motellet och vadrarhemmet så vi skulle få sova på en scen i en teaterbyggnad. Dom skulle ordna med både sängar och element så det lät ju inte illa alls.
Fåröfärjan anlände vid midnatt och vi fortsatte mot Kutens bensin enligt vägbeskrivningen. På Fårö finns dock inga gatlampor så det försvårade ju läget en aning. När vi enligt vägbeskrivingen var framme vid målet svängde vi av in mot gården och parkerade. Plötsligt knackar det på rutan och utanför kan man urskilja en halvnaken man. Mannen, som bryter på amerikanska, upplyser oss om att vi "åoukt feil". Hur han visste det och vad han gjorde där vet jag inte och han försvann lika snabbt som han dök upp.
Vi vände och tog in på nästa infart. Bakom träden skymtade en stor byggnad med skylten "Teater". Vi var nu framme på riktigt. Vi pakerade bilarna, klev ur, sträckte på oss och gick in i byggnaden.
Byggnaden visade sig vara en lada och inuti fanns bara en massa bråte. Det var kallt och fuktigt och luktade gammalt vad-som-helst-egentligen. Vi inspekterade ladan på både in- och utsidan men kunde inte begripa var det var menat att vi skulle sova. Strax före 3 ringde jag upp dem och bad om hjälp. Den franska dottern svarade och förklarade att det var i ladan vi skulle sova och att de ställt upp sängar åt oss under en presenning. Jag vände blicken in mot ladan och fick mycket riktigt se en grottliknande konstrukion av presenning. Inuti fanns fyra sängar uppställda varav en på drickabackar. Varje madrass pryddes av suspekta fläckar.
Jag försökte verkligen att se positivt på vårt boende. Jag försökte in i det längsta. Christer, Seth och Hasse tog det inte riktigt lika bra. Efter att ha försökt acklimatisera oss och insett att det fan inte går ringde jag upp och bad snällt om ett annat boende.
Thomas "kuten" kom och visade oss vägen till hans motell där det råkade finnas två lediga rum just den natten. På gården vid motellet dök plötsligt en likblek halvnaken kvinna upp framför oss i ljuset från Christers ficklampa. Hon var på väg ut från ett husvagnsliknande boende på gården. Runt sig hade hon ett lakan som höll på att glida ner och samtidigt som hon skulle försöka rusa förbi oss slet hon febrilt i lakanet för att behålla det runt sig vilket gjorde att hon liksom haltade och snubblade fram. Mitt hjärta hoppade över ett par slag i ren skräck och mitt liv passerade i revy.
"Hej hej" säger Christer, artig som han är.
Vi fick vår sömn till slut i alla fall. Morgonen därpå bjöds det på left-overs av broccolipaj och franska pannkakor i det något (!) bohemiska köket. Vattnet i huset gick förövrigt inte att dricka då det luktade avlopp. Natten mot lördagen fick vi övernatta i en stuga på stranden.
Resten av helgen flöt på i samma märkliga och bohemiska anda och det var verkligen en upplevelse utan dess like. Spelningen gick hur bra som helst och vi blev ombedda att komma tillbaka fler gånger vilket vi gärna gör för trots allt är Kutens bensin ett ställe som inte liknar något annat och är väl värt ett besök!
Jag på Gotlandsfärjan. Lyckligt ovetandes om vad som komma skall.
Se förresten vilken flitig student jag är som har med sig böckerna på
våra rock 'n' roll-resor!
Dom andra, däremot, roade sig med pyssel. Här ägnar sig Seth åt
hjärngymnastik på hög nivå!
Gott?
Ja, säger Hasse.
Vårt rum på motellet.
Christer blev lite nervös av bokens omslag.
Vi åkte fint till Fårö! Seths Oldsmobile -50 och Christers Ford -50
Infarten till Kutens bensin.
James Dean death party
Kutens bensin
Döda bilar. RIP.
Det tar liksom aldrig slut
Baksidan av motellet
Vi passade på att turista lite på lördagsförmiddagen. Här är raukar.
Tror jag.
Makarna Bergmans grav
Jag och Christer
Jag vet att Hasse sitter inne med en massa bilder från den helgen så det kan hända att det kommer fler vad det lider.
Redan första helgen höll vi på att gå sönder här hemma. Christer satt och spelade psykadeliska och totalt urflippade slingor på gitarren oavbrutet i tre timmar. Jag satt i fåtöljen iförd pyjamasbyxor och stirrade ut genom fönstret utan att egentligen titta på något. Då och då suckade vi.
Förra helgen minns jag inte ens.
Igår kväll, efter en misslyckad loppisrunda, fick vi nog och åkte hem till Hasse och jammade.
Nu är det alltså äntligen söndag och den meningslösa ledigheten är över! Nästa helg blir det spelning i Påryd och efter det är det nästintill fullbokat resten av året.
Vår senaste spelning ägde rum på Kutens bensin på Fårö och jag tänkte dela med mig av både bilder och historien om helgen nedan. När jag tänker efter kanske det i alla fall behövdes en liten semester och tid för att hitta lugnet igen efter den resan...
Några dagar innan vi begav oss av till Fårö hade jag per telefon fått en beskrivning till stället där vi skulle övernatta. Tyvärr var alla rum fullbokade på både motellet och vadrarhemmet så vi skulle få sova på en scen i en teaterbyggnad. Dom skulle ordna med både sängar och element så det lät ju inte illa alls.
Fåröfärjan anlände vid midnatt och vi fortsatte mot Kutens bensin enligt vägbeskrivningen. På Fårö finns dock inga gatlampor så det försvårade ju läget en aning. När vi enligt vägbeskrivingen var framme vid målet svängde vi av in mot gården och parkerade. Plötsligt knackar det på rutan och utanför kan man urskilja en halvnaken man. Mannen, som bryter på amerikanska, upplyser oss om att vi "åoukt feil". Hur han visste det och vad han gjorde där vet jag inte och han försvann lika snabbt som han dök upp.
Vi vände och tog in på nästa infart. Bakom träden skymtade en stor byggnad med skylten "Teater". Vi var nu framme på riktigt. Vi pakerade bilarna, klev ur, sträckte på oss och gick in i byggnaden.
Byggnaden visade sig vara en lada och inuti fanns bara en massa bråte. Det var kallt och fuktigt och luktade gammalt vad-som-helst-egentligen. Vi inspekterade ladan på både in- och utsidan men kunde inte begripa var det var menat att vi skulle sova. Strax före 3 ringde jag upp dem och bad om hjälp. Den franska dottern svarade och förklarade att det var i ladan vi skulle sova och att de ställt upp sängar åt oss under en presenning. Jag vände blicken in mot ladan och fick mycket riktigt se en grottliknande konstrukion av presenning. Inuti fanns fyra sängar uppställda varav en på drickabackar. Varje madrass pryddes av suspekta fläckar.
Jag försökte verkligen att se positivt på vårt boende. Jag försökte in i det längsta. Christer, Seth och Hasse tog det inte riktigt lika bra. Efter att ha försökt acklimatisera oss och insett att det fan inte går ringde jag upp och bad snällt om ett annat boende.
Thomas "kuten" kom och visade oss vägen till hans motell där det råkade finnas två lediga rum just den natten. På gården vid motellet dök plötsligt en likblek halvnaken kvinna upp framför oss i ljuset från Christers ficklampa. Hon var på väg ut från ett husvagnsliknande boende på gården. Runt sig hade hon ett lakan som höll på att glida ner och samtidigt som hon skulle försöka rusa förbi oss slet hon febrilt i lakanet för att behålla det runt sig vilket gjorde att hon liksom haltade och snubblade fram. Mitt hjärta hoppade över ett par slag i ren skräck och mitt liv passerade i revy.
"Hej hej" säger Christer, artig som han är.
Vi fick vår sömn till slut i alla fall. Morgonen därpå bjöds det på left-overs av broccolipaj och franska pannkakor i det något (!) bohemiska köket. Vattnet i huset gick förövrigt inte att dricka då det luktade avlopp. Natten mot lördagen fick vi övernatta i en stuga på stranden.
Resten av helgen flöt på i samma märkliga och bohemiska anda och det var verkligen en upplevelse utan dess like. Spelningen gick hur bra som helst och vi blev ombedda att komma tillbaka fler gånger vilket vi gärna gör för trots allt är Kutens bensin ett ställe som inte liknar något annat och är väl värt ett besök!
Jag på Gotlandsfärjan. Lyckligt ovetandes om vad som komma skall.
Se förresten vilken flitig student jag är som har med sig böckerna på
våra rock 'n' roll-resor!
Dom andra, däremot, roade sig med pyssel. Här ägnar sig Seth åt
hjärngymnastik på hög nivå!
Gott?
Ja, säger Hasse.
Vårt rum på motellet.
Christer blev lite nervös av bokens omslag.
Vi åkte fint till Fårö! Seths Oldsmobile -50 och Christers Ford -50
Infarten till Kutens bensin.
James Dean death party
Kutens bensin
Döda bilar. RIP.
Det tar liksom aldrig slut
Baksidan av motellet
Vi passade på att turista lite på lördagsförmiddagen. Här är raukar.
Tror jag.
Makarna Bergmans grav
Jag och Christer
Jag vet att Hasse sitter inne med en massa bilder från den helgen så det kan hända att det kommer fler vad det lider.
Kommentarer
Postat av: mamma
Det måste då kännas skönt att börja "turnera" igen.
Kram
Postat av: margit
man kan tro att du läser ur en hemsk bok... nät du berättar om allt...
Trackback
